2017

Skulle ju ljuga om jag sa att året startade fantastiskt.... Då mer än halva assistentgruppen blev sjuka, jag blev sjuk, Hedda blev sjuk och William verkade krasslig.... MEN...
2017 ska saker och ting förändras, på många plan :) och allt känns faktiskt så himla bra runt det. En hel del jobb kommer ligga bakom förändringarna, men det kommer det vara så värt.
 
2016 var på många sätt ett fantastiskt år, mina barn blev ett år äldre, och utvecklades på många plan. Dom har spridit glädje genom hela året <3
Men har också varit ett tufft år för många av mina nära vänner/familj.
Min hälsa har varit besvärlig med många måsten för att försöka få den bättre.
Mycket krångel med assistenter vi litade på, som vi gjorde allt vi kunde för, men som ändå blev ångestfyllt och jobbigt.
Extremt mycket jobb för mig, otroligt många hinder, ännu fler omvägar för att komma i mål osv....
Och jag tänker egentligen bara stänga dörren till det året, och minnas det som varit bra och nu satsar vi på 2017 istället.
 
Jag är på god väg med mina tankar och planer. Mycket är avbockat, mycket är påbörjat och kämparglöden är där, nästan hela tiden :D
Detta år, önskar jag mer tid, tid som BARA MAMMA, BARA KOMPIS, BARA DOTTER/SYSTER/KUSIN osv.... funkat dåligt sista 5,5 åren, men nu tror jag verkligen på att det kommer kunna bli verklighet. Att jag fortfarande kommer vara arbetsledare, koordinator, socionom, advokat, ernaeringsfysiolog, ergoterapeut, GUD, och allt annat... det är helt okej, jag har vant mig, och många saker i mitt jobb har faktiskt gått och blivit lite av en hobby..
(och tur är väl det ändå haha)... Men där i mellan vill jag kunna välja NÄR jag behöver vara dessa andra personerna, och när jag KAN vara Elin.
 
 
På morgonen den 29e september 2011 tog jag ett val..... Ett val om att göra precis allt i min makt att min son skulle få ett bra liv. Ett val om att ha ett fantastiskt liv. Ett val att älska och ta vara på livet.
Hur många timmar per dygn (vecka/månad/år) jag har haft för att uppnå och uppfylla det val jag tog, det har jag ingen aning om, det enda jag vet är att det har varit värt varenda minut. Och skulle jag dras tillbaka i tid till kvällen den 28e september 2011 hade jag tagit samma val, om och om igen !
Sedan tog jag ett nytt val, i början på 2013, att William skulle få ett syskon. Och jag ska erkänna, jag var LIVRÄDD ! Jag var rädd att William skulle bli underprioriterad, jag var rädd att jag inte skulle ha plats i mitt hjärta för ett barn till, när William redan hade tagit över hela. Jag var rädd att det skulle bli en krasch..
Men även detta val, kom jag att aldrig någonsin ångra. Det var något av det bästa som kunde hände!
 
Nej, livet blev långt ifrån som jag hade tänkt mig... MEN pga mina val längst vägen har det blivit så mycket bättre än vad jag tänkt mig.
Nej, jag kan inte ligga på stranden i ett varmt land, med en paraplydrink i handen och "aldrig vilja att resan tar slut", Nej, jag kan inte sticka iväg på en spontan weekend till en storstad och leva loppan, Nej jag kan inte sätta mig i soffan på kvällen och slappa framför en dålig serie.... Men vet ni vad ?
Det är inte viktigt för mig.... Det som är viktigt för mig är mina barn, att få åka på bio med dom. Att få se dom varenda dag i veckan, att få säga godnatt och godmorgon. Att känna sig älskad och behövd.
Att få se glädjen i deras ögon.
Det som också är viktigt för mig är att ha ett hem, där jag och mina barn är trygga och trivs. Att veta vilka människor som skulle gå över eld, för både mig och för mina barn.
Att ha viktiga människor vid min sida, även om det kan sträcka sig ända över till Sverige.
Ja det finns mycket som är viktigt för mig, viktigare än allt det jag trodde var viktigt en gång i tiden.
 
 
Såååå, vi välkomnar det nya året, året med positiva förändringar. Fler utmaningar och fler äventyr :)
 
(Detta med bloggen blev ju tyvärr inte som jag trott, haha, men väljer att behålla den och skriva när jag kan och har tid)
Ett liv med en allvarlig sjukdom | | 2 kommentarer |
Upp