Avsked .

Att tiden är för knapp för att blogga är ett faktum, och jag har låtit bli då jag ville skiva om Kristinehamns-besöket.
Det får göras när det passar, nu ska jag skriva om en av de finaste människor jag mött.....
I början av året kom Evelina, som en räddande ängel, när vi satt ordentligt i skiten med assistansen på William.
Hon kom för ett par veckors intensivt jobb, då det krisade som mest .
Efter ett par månader kom hon för att stanna... Hon flyttade tillbaka till Oslo, och började på schemat.
(För nyare läsare så var alltså Evelina våran första "dagvakt", när William se 8 månader kom Evelina in i vårat liv och hjälpte oss otroligt mycket i en 6 månaders period)
De andra assistenterna pustade ut, när de kom på vakt efter Evelina, en som skrev ordentligt i boken (Williams dygnbok, där allting står) plockade reda efter sig och William och hade hjärtat på samma ställe för William som de andra, vilket alltså gör allting bättre för hela gänget.
Dessutom nu har hon ju bott hos oss sista 1 1/2 månaden då hennes lägenhet var full i mögel, och både hon o hennes pojkvän blev sjuka .
Nu har den 1 1/2 månaden gått.... Och igår var hennes sista vakt men min älskling :(
Det högg till inne i kroppen flera gånger igår, tårarna var precis runt hörnet och hur mycket jag än försöker tänka positivt så gör det ändå så jäkla ont!!!

I skrivande stund så gick hon nu... Vi valde att bara säga godnatt igår kväll så vi skulle kunna sova, så sa vi hejdå 
nu :,(

Nu bär hennes liv av mot Åre, där hon och hennes pojkvän köpt lägenhet och jag kunde inte vara gladare för deras skull... Men hade såklart önskat att det låg betydligt närmare så vi fick behålla henne i vårat liv..
Som ni säkert förstår är inte tårarna längre runt hörnet utan de forsar ner ;) precis som de gjorde för ca 2 år sen.
Att se henne tillsammans med min son är en ren fröjd för själen och det värmer i hela hjärtat. Hon är öm, kärleksfull, lekfull, påhittig och alltid glad när hon är i Williams närhet och aldrig någonsin tycker hon att något är jobbigt (o då som ni vet är detta ett jävligt tufft jobb, med mycket krångel och bök)
Evelina är som den där perfekta vännen, flickvännen, dottern, systern, arbetstagande, kollega o ja, ni vet.... Allt det där som man önskar att man räckt till som :)
Precis nu väckte jag lillasyster med mina snyftningar (läs krampaktiga hulkningar hahaha) så nu ger jag henne mat..
Är nämligen en till i familjen som kommer sakna henne, Hedda kommer nog tycka att det är tomt här utan Evelina, o en mindre famn att känna dig trygg i...
För ni ska inte tro att Evelina bara håller sig till jobb med W, utan hon har varit den finaste lilla hustomte ni kan tänka er.

Ah, jag tror ni fattar poängen... Att den här dagen SUGER ! 
Att vi kommer sakna här hemma, länge ! 
Men nu får jag sluta skriva, så jag ger mig o böla nån gång ;) 

Evelina: ha ett underbart liv, och njut till fullo-det är du värd !
Tack för allt du gjort för min älskade William, tack för att han fick ha dig en gång till i sitt liv.
Tack för allt helt enkelt...
Du kommer bli världens bästa mamma någon gång i framtiden !!!!
<3














Ett liv med en allvarlig sjukdom | | Kommentera |
Upp