Bloggpaus

Verkar som jag tagit en omedveten bloggpaus.
Tiden har inte funnits, och när det kanske funnits lite tid till att skriva, så har jag skjutit på det då det varit så mycket att skriva om. 
Har egentligen varit massor med roliga saker att berätta, saker vi hittat på, saker som gått bra osv.
Vi har ju tillexempel varit i Kristinehamn en hel vecka på semester, varit på bröllop och gjort massa kul. Även resterande sommar i Oslo är det mycket som hänt, men om jag ens skulle försöka gå tillbaka och skriva om det så skulle jag bli sittandes här till imorgon :) 
Så, för nu, sammanfattar jag sommaren som fantastisk i helhet :D
 
 
Hedda och Patrik är nu i Kristinehamn, första gången hon åker iväg utan mig :)
Har ju givetvis varit jätte härligt, att få ha William för mig själv dessa dagar, utan att en liten trotsig 1,5 åring gjort en massa bus, men nu vill jag allt ha hem henne :)
Nu för tiden är jag inge duktig på att vara själv, och kunna slappna av. Har verkligen försökt dessa tre dagar, och faktisk legat endel instängd på rummet och sett lite filmer jag velat se i en längre tid, lyssnat lite på P3 dokumentär och målat. Men dagarna blir långa och jag blir extremt fort uttråkad och stressad. 
Idag har jag mest tagit hand om hemmet, för att sysselsätta mig så mycket som möjligt och inte få tid till att tänka för mycket, jobbat endel också (det bästa sättet för att koppla bort allt annat, men just idag var det mycket jag inte kunde göra pga inväntade grejer).
Varit ganska mycket press på mig senaste veckorna. Väldigt väldigt mycket att ta hand om, och mycket jag legat efter med som lägger sig som en tung sten över mig.
Har letat efter en ny assistent, som ska vara lämpad att jobba med det dyrbaraste jag har. Bara det har varit en jobbig process.
Har endel hjälpmedel jag har ordnat till William, men som är stillastående då det väntas in hjälp ifrån en firma, hjälpmedel som jag försöker få till William som kan ändra mycket i hans liv, och nu kan jag inte göra mycket mer än att vänta.
Har varit på ett stort möte, som denna gång gick väldigt bra, men innan satte stor nervositet hos mig, och givetvis alltid får mig väldigt påmind om vad sjuk William är.
Varit i kontakt med ernaeringsfysiolog för att ändra Williams kost då hans mage inte verkar må helt bra, fått en timma hos henne (o för dem är inte två veckor så lång tid, men för mig, som får höra något om magen flera gånger i veckan känns det som en evighet). 
William har varit dålig, fick antibiotika, blev lite bättre, för att verka ha dragit på sig en förkylning igen och har haft jätte jobbiga nätter med dålig mätning. Ringde då upp läkaren och föreslog att vi skulle höja trycket på respiratorn på natten så han får mer stöd, vilket vi gjorde, och det hjälpte....
Såklart världens lättnad, och blir lite stolt över mig själv att det var jag som kom med förlaget, men samtidigt skrämmer det mig nu när vi ska sänka trycket igen, ifall han inte klarar det :(
William har 7st assistenter, och jag mottar alla detaljer runt honom från dem, o tro mig, jag trivs med det! Jag trivs otroligt bra som arbetsledare åt min son, och ser ingenting annat i världen som skulle kunna vara viktigare än det. Men i perioder blir det ganska tungt, då jag oftast står hjälplös inför problemen, då det oftast "är som det är"........
Har varit extremt blödig i det sista. Haft lätt till gråt när det kommit till mina små, eller när jag ser berörande videos på internet osv... trodde det hade gått över nu, sen förra veckan när Patrik hade sin sista jobbdag (där han bara jobbat eftermiddager/kvällar och nu ska börja jobba dagtid vilket kommer göra saker och ting väldigt mycket bättre för oss alla) men tydligen inte, eller så har det kommit tillbaka... Träligt är det hur som helst. Kan inte skaka av mig saker och ting just nu, allt lagras på hög och ett konstant litet pirrande i kroppen finns där. Och jobbiga grejer som händer gör att jag mår illa o känner av ångest i magen.
Och jag har verkligen inte tid till det ! inte alls !!!!! Vill inte ha det så ! 
Vill kunna skita i saker som egentligen inte är viktigt, vill kunna fokusera och stå stadigt.
 
Men men, kanske inte ens jag, kan styra över min hjärna alltid.. Kanske bara måste acceptera det?! blä isåfall !
 
 
Imorgon kommer iaf lilla smulan hem, då är jag hel. Ska även hitta på nåt med prinsen, kanske bondgård, eller bio, eller museum, ja något mysigt.
Och på onsdag ska jag på en kurs om BPA, ska bli både spännande, intressant men också lite skrämmande. Men det blir nog bra.
Att försöka slappa när jag har möjligheten var jag inte så bra på, så ska nu istället fokusera på jobb (givetvis går trollungarna före!) Komma ikapp, organisera och ligga på människor som uppenbart inte kan sitt jobb, eller har tagit på sig alldeles för mycket.
Då kanske alla jobbiga tankar kan försvinna och kanske återfinner min vanliga energi ! hade varit fantastiskt !
 
 
Ska väl göra sovförsök nr 8 nu och se om jag lyckas denna gång :)
Ett liv med en allvarlig sjukdom | | Kommentera |
Upp