elinoslo

Nu sover alla mina hjärtan . Jag sitter hos min stora älskling (jätte jobbigt att försöka acceptera att William är en stor kille nu) som sover gott .

Ska försöka mig på ett inlägg nu, får se hur länge det tar innan den lille skrutten vaknar o ska ha mat :)

 

Först tänkte jag börja med att berätta lite om dagen vi blev 4, så känsliga läsare kan hoppa över detta, så skriver jag med fet text igen när snusket är borta :)

 

2 december, klockan 05:00 klev jag in i duschen, med bara ett par få timmars sömn och en hunger som var helt jävlig . Fastade och tvålade in mig med sån där operationstvål .

05:40 kom taxin o jag åkte själv mot Ullevål .

Blev varmt mottagen och förberedd med fina sjukhuskläder :)

Efter endel blodprov och venifloner så släckte jordmoren ner i rummet och tänkte massa levande ljus .

Kort därefter kom Patrik smygandes in o la sig i sängen som min stora sked :)

Där låg vi ca 1 timma innan vi började gå upp mot operations salen.

Fortfarande vid denna tid tänkte jag knappt på mig själv, utan mitt hjärta slog fort av rädsla över min lilla inneboende .

Patrik fick klä sig i de ännu finare sjukhuskläderna innan jag sattes på operationsbordet .

En massa snälla ögon och vänliga handslag tillsammans med ännu mer förberedelser .

Det där med kateter är ingenting som jag jublade över innan , o jag fick lite småpanik när de skulle sätta den innan bedövningen, men två rädda ögon från min sida o den söta jordmoren sa att jag kunde få den när jag var bedövad, så ett bekymmer mindre ;)

Fick spenalbedövning, som gjorde sjukt ont, o var tvungen att lägga mig ner fort, o det förstår jag varför såhär i efterhand :)

Benen försvann helt o det var nog det som var det värsta för mig, då all kontroll försvann !!!

Min automatiska gevakt till William var borta o det var grymt jobbigt, dock hade Patrik med sig telefonen o var redo att åka hem om något skulle hända.

 

Vi hade bett innan om att slippa detaljer runt operationen . vi ville inte höra när de var igenom första lagret osv som vi vet att de flesta andra vill .

så de satte upp det stora skynket under bröstkorgen på mig, satte katetern och började tvätta magen .

Sen började de med sin boxningsmatch på min stackars mage o det var en så konstig känsla ! Tappade andan då och då o frågar tillslut Patrik "Ska de hålla på såhär länge till????" o fick som svar att de nog förberedde bebisen på att komma ut, samt kände noga efter hur hon låg.......men........
UUUUUUUÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄ..... En bebis skriker plötsligt, hihi .

Tårarna började spruta på mig samtidigt som jag skrattar, o Patrik fattade inte om det var våran bebis eller nån annans som skrek haha <3

Vi trodde liksom de skulle säga "NU börjar vi"

men de tog verkligen vårt önske på allvar o inte berättade nåt, o det var väl egentligen hur bra som heslt då det gick sjukt fort för oss att få träffa våran lilla tjej .

Jag hade också sagt innan att jag inte ville se henne med en gång, då jag har vidriga minnen från William-älskling, utan att jag ville att de skulle ta med henne ut med en gång och se så allt var bra med henne .

Patrik sprang med ut... och nu måste jag skryta över honom !!!!

När jag träffade Patrik, så var han sjukhusrädd, eller ja, mycket runt sjukhus tyckte han var sjukt jobbigt och undvek det han inte var TVUNGEN... ett vanligt ultraljud var tufft för honom... sen vet ni ju hur grym han varit med allt vad gäller William... men detta var ju liksom en operation, en bebis med massa blod o vitt klet med navelsträng o hela skiten ;)

Han var med våran lille hela tiden, när hon blev tvättad, vägd och mätt..... HAN KLIPPTE TILLOCHMED NAVELSTRÄNGEN !!!! :,)

Jag låg där på bordet och grina och hörde hur min lilla skrek o skrek o skrek, nåt som tydligen inte är så vanligt när det är kejsarsnitt, så de på rummet skrattade o sa i kör att ojj vilket humör :)

Efter en stund frågar jag OP-sköterskan om Patrik fortfarande står upp, o det gjorde han sa hon, o han väntade på att få trösta sin lilla .

till slut blir det slut på skriket och efter en stund kom Patrik in med en liten prinsessa i famnen <3

jag såg henne knappt och ville inte att han skulle göra något så hon blev ledsen, utan han satt där bredvid mig o jag såg lite lite granna av henne .

Sen blev jag dålig o då gick de ut, vilket var väldigt skönt .

blev väldigt illamående o fick medicin för det. De slet o drog i min stackars mage o det var hemskt obehagligt och tiden stod stilla !

 

Måste också bara tillägga att sekunden innan skriket från lillan kom så kände jag hur det bara blev tomt i magen, haha, som ett vaccum ;)

Sen lyftes jag över till en säng och blev rullad till postoperativ (uppvak på svenska?) o Patrik gick bredvid med vår lilla .

Väl framme stod jordmoren som tog emot liten och trampade, hon ville lägga henne för att amma ;)

kan berätta att jag inte såg hur min lilla prinsessa såg ut förns efter ca två timmar efter hon var född, då den där lilla lilla människan sög sig fast på patten med en gång , hihi, så duktig !!! :)

så jag fick nöja mig med bilderna Patrik tagit :) (ville liksom inte störa henne)

 

(namn förklaring kommer en annan dag)

Hon var så otroligt snäll, hon låg där o tuttade och somnade om vartannat o jag kunde sova med henne .

Vet inte helt hur länge jag låg på postoperativ, men det var tills nån vätska jag fick i veniflonen hade gått in i vart fall .

Bedövningen släppte skapligt fort för mig, o jag kunde kort därefter vända mig om i sängen.
Efter några timmar blev vi ner rullade till OBS-posten (egentligen en avdelning för kvinnor med en tuff graviditet, men det var för att vi skulle få eget rum) där är det så himla fint, underbar personal som verkligen passar på alla i familjen ! (vi låg där nån vecka efter att William var född, så vi skulle ha nära till honom i början) Här är det väldigt luddigt med hur vi hade det och vad som hände , men Patrik hade iaf varit o köpt kinamat som vi allt eftersom åt, o det smakade ljuvligt efter nästan ett dygn utan mat :)

Hedda visade tidigt att hon är en unge som vill ha närkontakt , helst hela tiden , och klart hon fick det :)

 

Vi ringde hem till William-älskling på facetime och den blicken han hade när han såg lillasyster är helt obeskrivlig . vi var många som vittnade detta underbara ögonblick och det var så häftigt att se :,)

Min fina unge <3

Tanken från början var att Patrik skulle åka hem o sova , men efter att personalen sa att Hedda skulle sova ute hos dom, o komma in med henne när hon ville amma, så bestämde vi att han skulle sova kvar .

Jag fick panik av bara tanken att inte ha henne inne hos mig ! o vi visste att William var i trygga händer med mamma, Pearl och Hanna (Våran kvälls avlastare var sjuk så Hanna fick jobba dubbelt, alltså till kl 23, o började ju igen kl 8 på morgonen, så hon sov kvar hemma hos oss :) )

På kvällen åkte Patrik hem till våran stora älskling i några timmar, och mamma o Annica kom o hälsade på .

De hade besökstid till 20 o då åkte Annica tillbaka o mamma tog Hedda medans jag skulle sitt-träna på sängkanten, slutade med att hon ville få mig att prova o stå, för att låta mig gå till toaletten , o det gick bra :)

Fick höra från ALLA på avdelningen vad otrolig jag var . jag var den "sprekeste jenta" de hade sett efter ett kejsarsnitt . haha

Dag 2 kom min älskade William på besök :)

Med ambulanstransport o över på en sjukhussäng rullades han in till oss på rummet <3<3<3<3

dock bara skrek lillasyster mest hela tiden då (förmodligen mjölkalergisk hon också så jag slutade dricka mjölk o skrikandet blev betydligt mindre) , men William verkade inte ta skada av det, han låg där med sitt lilla sugrör och var hur go som helst !

jag var upp och pussade på honom massor !

efter en stund somnade han sött o de körde bort honom till avdelningen (han skulle byta trach och knapp o sova över en natt)

 

 

Fortsätter vid nästa tillfälle, nu blir det till att vänta in nyårsbesöket :):):)

mina älskade systrar med familjer kommer !!!!!!!!!!!!!!!! o pappsen :)

så blir fullt hus hihi <3