Få det ut!
Yes, nu ska jag få det ut, tack bloggen för att du är tillbaka i mitt liv, det är SÅ bra för mig att kunna lufta mig.
Igår tog jag hem priset som världens dåligaste mamma !
Jag var trött, sliten, tung i hela kroppen och kände mig allmänt nere. Och det sistnämda är inte så jätte vanligt för mig. Jo visst, jag har otroligt många motgångar i mitt liv, som såklart sänker mig med jämna mellanrum, men att jag känner mig nedstämd en hel dag är långt ifrån sån jag är.
Jag och Hedda var ovänner till och från heeeela dagen, och jag är sämst i världen på att vara ovän med henne
(William och jag är aldrig ovänner, och har aldrig varit! jag har aldrig skällt på honom, för han har aldrig "förtjänat" det, och han har heller aldrig kunnat skälla tillbaka. Sen att jag övar på att sätta gränser för min son, och ibland kunnat vara lite sträng mot honom är ju något helt annat)
Jag får så dåligt samvete när jag bråkar med Hedda och det äter upp mig.
Jag vet ju såklart att ALLA föräldrar och barn bråkar, mer eller mindre. Och att det finns massor med "bra anledningar" till att man har mindre tålamod vissa dagar. Och jag har nog haft en väldigt massa "bra anledningar" sista veckorna. Jag har haft barnen själv mer eller mindre dygnet runt (men tack och lov massa hjälp från mina nära här uppe) och jag har på det haft sinnes mycket telefomöten, viktiga mail, massor av pappersarbete och möten och timmar hit och dit för båda barnen.... MEN DET HJÄLPER INTE ! jag hatar när jag inte har tålamod för Hedda, när jag inte har orken att vara den mamman jag önskar att vara. När jag känner att båda mina ungar förtjänar en glad, pigg och bättre mamma... blä för mig !
Idag skulle jag inhämta energi genom att jobba i superfart på förmidagen och sedan passa på att vila, i min säng, och göra ingenting (när sist gjorde jag det? på riktigt liksom?) Blidde inte så.
Jag hade mer jobb än förväntat, plus 3 oväntade, viktiga samtal som kom. Och endel Arbetsledar uppgifter att ta tag i . Och nu ringde dagis, Hedda är inte sig själv. De tror hon är sjuk. Jag ska ta tempen på henne direkt hon kommer, har hon inte feber så har det tagit hårt på henne allt det som varit runt William med Riksen och ingreppet
:(
Jag har verkligen försökt att låta henne slippa bli för involverad i det, men hon är ju inte dum mitt lilla barn.
Hon är alldeles för klok för sitt eget bästa, och för sin ålder, lilla hjärtat.
Så nu är en av assistenterna påväg för att hämta hem henne, då jag inte kan gå ifrån William (vedervärdigt, mamma hjärtat slits i tusen bitar)
Så nu får jag bara halsa min cola, skärpa till mig och tvinga mig till att vara EN BRA MAMMA IDAG !
Samtidigt som allt detta håller på inne i huvudet på mig, har min älskade mor precis gjort en stor operation, och jag vill ju egentligen bara vara hon henne och ta hand om henne, och få ge tillbaka lite för allt hon gör för mig och barnen :( Så det snurrar också omkring,
samtidigt som min andra familj, Larssons, har mycket sorg i sitt liv nu.. Där livet vänds upp och ner och så många människor blir drabbade och är ledsna och uppgivna :(
Vi fixade iallafall så Petra kunde åka hem till Marie i helgen, medans Erica och Jan är i England, men jag hade ju velat gjort SÅ mycket mer nu !!!!! Hade velat varit med dom hela tiden, och hjälpt till med det jag kunnat, bara finnas där, laga mat, fixa mys osv....
Så suck på livet just nu!
Vill ju bara att alla mina människor ska må bra och jag önskar att mitt liv kunde se lite mer annorlunda ut så jag kunde vara mer tillgänglig.
Jag tänker iallafall på er, hela tiden <3
Och jag vet iallafall om när jag är en dålig skit mamma, och det är väl alltid nåt iaf.
Nu kallar prinsen på mig, och snart kommer lillan.