You must be kidding me !!?

Okej... detta blir nog ett långt inlägg .
börjar med gårdagen:
åkte till hudläkaren vid 12 men så klart endel vänte tid.
fick göra ljusbehandling för att sedan gå ner mot byen o möta upp Pillan .
Vi käkade på Egon, mycket gott o Solen stekte på :D
efter det började vi springa runt på stan....... sen kan jag meddela att vi kunde nog valt en bättre dag att försöka shoppa på. det var alla 12-14 åringars drömdag MITT inne i byn igår, jävla Justin Beiber hade nån jävla gratis konsert i Oslo. var ungar överallt som var HYSTERISKA, sprang mellan affärer som sålde hans parfym o hans kläder, äääi fyfan, det var en aning påfrestande !
som om inte Bieber-fans var nog jävla skit jobbiga så kommer Strejk-tåget o går över hela jävla Karl-Johan, fy satan vad folk det var överallt , usch !
förutom allt det stöket var det en riktigt mysig dag, som vanligt med Pillimuttan !
Köpte ett par shorts till Patrik, INGENTING TILL WILLIAM :O det har aldrig hänt förut, hihi (dock beställde jag ju en disneybox till honom igår hihi) oså hittade jag en klänning till dopet, hihiiii :)


Mm, anledningen till att jag låg sömnlös i förrgår natt ?
jo, skulle bara kolla tillbaka i min blogg på vilka de första bilderna på William var som jag la upp...
...... så började jag läsa inläggen :(
huuh...tårarna rann... så mycket jag hade glömt bort....
såna små detaljer, som fick mig att le med tårar som sprutade, o detaljer som fick mitt hjärta att stanna till....
usch.... vilken otrolig unge vi har !!
Att han är starkare än någon annan jag känner... det vet vi ju redan... men att han varit SÅ stark... aah, vet inte ens vad jag ska säga !

För läsare som inte varit med från början, och för läsare lik som mig glömt bort endel :

(Kopierat från min egen blogg, typ det tredje & fjärde inlägget jag skrev om Williams situation)
(Vill tillägga att jag o Patrik påminner varandra flera ggr i veckan med att det är helt otroligt att vi klarat detta, att vi orkat... Att vi tagit oss igenom ett helvete samtidigt som glädjen varit så stor, ja, kan faktiskt säga att vi är ganska bra- jag & Patrik<3 . & dom som inte förstår det, pppfffft !)



"Ja, gårdagen var minst sagt en jobbig dag! Läkarna ville ge William en sista chans att klara sig utan resp.

Så det väntade in ett stort team med läkare,överläkare,narkosläkare,öra-näsa-halsläkare, samt fyra olika sykepleier. Alla som var med har ett väldigt gott ryckte o de var noga med att få med sig de bästa !
De körde in honom på operation då de hela tiden värderade OM de skulle våga försöka ta ut tuben o lägga honom på CPAP el BPAP eller om de med en gång skulle låta öranäsahalsläkaren göra en trakostomi (hål i halsen)

Allting var som sagt väldigt väldigt osäkert o att det skulle bli hål i halsen var alla förberedda på!
11:00 körde de iväg med vår älskling.... (innan dess hade de slutat med att ge honom mat kl 05:00, slutat med snärtelindringen 6 timmar innan & ingen lugnande... TROTS allt det satt goaste lilla ungen o log i 20 minuter o charmade alla oss :) ) var en vidrig väntan, precis som när han gjorde biopsin, vi gick upp till vårt rum o jag låg som förstenad o stirrade på telefonen! Efter en 35min ringer min tele "Barnintensiven" stod det o hjärtat stoppade o jag slängde teleb till Patrik så fick han svara.... Han levde (kan inte hjälpa det, men det är det jag oroat mig mest för när de gör såna saker med honom:/) en stor lättnat o vi sprang ner.. På vägen hann många tankar rusa förbi men vi förstod båda två att han hade fått ett hål i halsen eftersom det hade gått så fort o vi visste SEB innan att det går fort att göra hålet..

När vi kom in på rummet ligger älsklingen o gråter helt förtvivlat i sin lilla säng, sånt där gråt som skär in i hela hjärtat o jag tittade direkt på halsen, o där var det ju inget hål, började gråta över vilken duktig liten kille vi har (de slog mig inte förns jG såg på halsen att den var utan hål, men med hål i halsen så har man ju ingen röst...) ytterligare efter tio minuter fattade jag ju att han heller varken låg på CPAP el BPAP, han låg ju där o andades helt själv :,) han är HELT otrolig o INGEN hade trott det! Återigen imponerade vår krigare på all personal o flera ggr kom överläkaren in o skröt över honom o kallade honom både kung o prins<3

Han var illröd i hela ansiktet stackaren efter tejpen de dragit bort, var hes på rösten pga tuben som suttit o skavt... Han somnade tillslut när jag o Patrik stod med våra händer på honom o efter en stund vaknade han o log massor även då, fattar ni???? Efter allt det han gått igenom?!

Igår kväll & framåt han han varit mycket ledsen :/ mycket slem igen som han måste jobba massor med... Vi tror han kommit in i en dålig cirkel, hungrig (de fick ju börja trappa upp maten då han varit utan det i ett dygn o att han fördöjt det dåligt) , slem , ont lite överallt , övertrött oså om igen...:/ mamman har gråtit tillsammans med honom många ggr dessa timmar... Alla som har barn vet hur hemskt är att se o höra sina barn må dåligt, o vi som dessutom blir helt o hållet hjälplösa, det enda vi kan trösta med är våra händer o röster... Det enda han vill är att ligga på våra bröst o sova :/ stackars älskling.. Vi hoppas på att han har det bättre imorgon o vi räknar med att det kan bli en till jobbig natt (Patrik försökte trösta honom halva natten igår)

Nu ska vi iaf gå in till honom igen o hoppas på att han somnar sött.."
___________

"Ett Helvete Som Aldrig Tar Slut !

Vart ska jag ens börja?
Igår fick han lov till att bara vara bebis. De tog bort alla nålar o sladdar o vi tog på honom kläder :)
Hade en jätte mysig dag men en jobbig kväll med mycket gråt.. Förmodligen hade vår älskling abstinens av morfin (som han legat med i fem dagar pga tuben) STACKARN! han fick lite lite morfin, som avvänjning, o det verkade hjälpa..

Han hade en fin natt o en ännu finare dag idag, efter att jag pumpat o duschat imorse o gick ner så låg lillman och gosa hos pappa...

MEN.... kl två efter att jag hade bytt blöja o jag tog upp honom på bröstet så sa jag till Patrik att suga honom för att det var ALLT för mycket slem som han jobbat med länge länge...
Men det hjälpte inte när vi sög, slemhelvetet satte sig helt igen :( han fick inte luft..... :,(
Han klarade inte av att andas igenom slemmet, det satte sig som en propp... Gav raskt iväg honom till en sykepleier då jag fick panik!
En läkare var fort på plats o fick "baga" honom....(en handpump som blåser upp lungorna) vi stod o såg på hur Williams puls gick ner till 60 (i vanliga fall ligger han mellan 130-160) och syret gick ner till 50 (i vanliga fall 98-100) han fick inte fram ett enda pip o han var ta mig fan grå i hudfärg o helt livlös....:,( 2 läkare och 4 sykepleier var på plats o jag o Patrik stod som förstenade o såg på o kunde inte göra ett skit..... Vet inte ens vad jag ska säga... Kan inte beskriva hur vidrigt det var... vet inte alls hur länge han låg livlös men tiden stod stilla så det kändes som en enda evighet... Tillslut hörde jag att läkaren sa att han andades fint men vad väldigt väldigt sliten... Då vi va tvungna att gå ut en stund...

Väntan utanför var nästan olidlig o tårarna rann... Ännu en jävla gg som jag trodde hjärtat skulle sluta slå o att de skulle komma ut o skaka på huvudet.... Tillslut kom en sykepleier ut o berätta att han hade fina mätningar igen o att de lagt honom på BPAP för att få lufta ut lugnorna ordentligt... När vi fick komma in rörde han sig iaf o grät lite under masken...

Han låg med BPAP ca en och en halv timma o när de tillslut tog av masken (som han för övrigt HATAR) slutade han gråta med en gång o man såg vilken lättnad han tyckte det var... Satt o höll hans lilla hand o började försiktigt prata med honom.. O vad tror ni lillbebis gör?? ler, men heeela ansiktet o gjorde till och med en litet litet skrattljud , då började mamman grina igen, underbara unge! En sykepleier sa när jag berättade det :
-ja, han är lycklig över att han överlevde igen...
Han börjar bli en liten hjälte här som alla förundras !

Idag skrämde han mig igen... O jag är så fruktansvärt trött på det här livet, att ständigt vara rädd, att varje kväll lägga mig med en klump i halsen :/
Vill bara att allt ska bli stabilt!!!!!
Att våran älskling är muskelsvag gör oss ingenting, jag kan bära honom hela livet om så behövs, bara det här jävla slemet ger sig :,(

Ikväll har han varit orolig o ledsen, jätte övertrött o säkerligen hungrig då maten blev utsatt o gången efter fick han mindre än vad han egentligen ska ha...

Patrik sitter hos honom nu , William klarar inte att finna ro o somna o då lämnar vi honom INTE! jag är svimfärdig o har varit sen i eftermiddags, så gick till rummet, ska strax pumpa o gå ner med det, sen skulle jag verkligen behöva vila... Helt slut som människa..."


:,(


Bilder, En orättvis värld | | 4 kommentarer |
Upp