elinoslo

Ja nu de sista dagarna har det varit väldigt fram o tillbaka med CPAPen...
Läkarna ville ju att vi skulle prova måltider utan CPAP o bara ha den på nätterna..

O resultatet av det (TILL EN BÖRJAN) var att William blivit jätte duktig.. Klarar måltiderna utan att det blir skit jobbigt! Alltså utan att han spyr eller är JÄTTE slemmigt...
Så vi har som vanligt följt läkarnas råd o provat oss fram.
Så lillfis har fått ganska många måltider i vagnen vilket han tyckt varit väldigt mysigt MEN han har också sen vi började prova utan protesterat på ett helt annat sätt när vi lagt på honom CPAPen!!
Så det har tillochmed blivit så jobbigt att vi innan natten fått krånglat både en o två ggr innan han lugnat sig o somnat med den.
Igår kväll/natt gick det inte alls.. Den lilla människan fick ren panik o tappade andan flera ggr, älskade lilla unge! Så det fick tillslut bli att han låg utan CPAP inatt...:S

Han behöver ju alltså inte CPAP för att kunna leva, utan den har ju varit hans lungefysio, förebyggt o hjälpt till att hålla slemmet lös osv...
OCH sen vi började med detta, att först prova oss fram, till att de faktiskt inte GÅR att sätta på den, så har William haft flera flera mätningsfall, vill säga att när vi har hans syre o puls mätare på sjunker syret, o det har det inte gjort sen han låg på barnintensiven (alltså sen vi började med CPAP)
SKIIIIT OCKSÅ!!! nu är vi ju där igen, när det finns större risk till jävla slempropp o aspiration till lungorna :,(
O vad fan ska man göra liksom?? Låta ungen ligga o ha panik o inte få luft ?!?! Usch!!!
Det värsta är (som vanligt sen allt detta hände) att jag varit SÅ jävla emot detta med att börja trappa ner på CPAPen redan... O min magkänsla stämde alltså denna gg också :(

Nu har jag pumpa färdigt o ska springa ut o pussa min lilla goding :)
Nöjd grodbebis efter badet igår (fått finaste handduken av sannis)