Att regndroppar faller som tårarna gör...
Jobbiga dagar.. Dagar jag blivit väldigt mycket påmind om vad jobbigt allt faktiskt blev, hur tungt allt har varit o hur tungt det kommer fortsätta vara, för hur länge? Ja det är det ju ingen som vet....
Ingen som vet om det kommer bli lättare med tiden, eller om det faktiskt kommer bli värre...
Att ständigt ha ett tryck över bröstet av rädsla, över att gå o lägga sig, säga godnatt till världens finaste, för att inte veta hur morgondagen kommer se ut....
Det börjar ta ordentligt nu....
O på alla de känslorna så blir man ständigt påmind om hur det skulle ha varit, alla saker man skulle ha gjort.. Alla resor man skulle haft, alla Sverige besök, att bara ta en fika eller att kunna gå till en vän :,(
Mmm, vissa dagar är bara jobbigare än andra... O jag tycker så fruktansvärt synd om William, det är så orättvist, finns ingen som helst rättvisa i det här o den som säger att man får det man förtjänar kan gå o DÖ !! Ingen förtjänar detta vi går igenom, INGEN förtjänar att födas med en obotlig, allvarlig sjukdom...
Jag undrar så om just detta "tycka synd om" någonsin kommer försvinna hos mig som mamma?
Andra mammor med barn som aldrig blir friska från sin sjukdom, slutade de tycka synd om? Just bu känns det som det aldrig kommer hända för mig iaf..
Trodde inte att en människa kunde ha så här mycket tårar, tårar som bara rinner o rinner utan att egentligen gråta...
Han ger så otroligt mycket min lilla krigare, så mycket kärlek o värme trodde jag aldrig man kunde känna från en så liten person, o han har ju bevist både en o fler gånger att det är det här han vill, han vill vara här tillsammans med oss!
Det är det jag måste påminna mig om när jag blir ledsen över att han har ett tråkigt liv... Att vi inte kan göra mer för honom just nu för att han ska slippa vara så uttråkad... Joo, vi ska köpa fiskar till honom :,) så han kan ligga o titta på... (hade tydligen jag älskat när jag var bebis)
Nee usch detta blev inte ett så kul inlägg... Men just nu är inte mitt liv så kul... Just nu tänker jag alldeles för mycket, o vet inte riktigt hur jag ska få stopp på det...
Snart kommer iaf älskade mamma hit för att va här i 14 underbara dagar, ladda upp batterierna... Med sig har hon syster Linda o Gabriel o lille farmor :)) ska bli underbart !
(bara mosters sista älskling, Sebastian, jag inte fått träffa...längtar !)
Nu ska jag försöka torka tårarna o hoppas på att jag kan få städa lite innan de kommer, ser för jävligt ut här :(
